Förändring

Sommaren

Jag vet att alla älskar sommaren och absolut, den är skön men hösten är min årstid. För mig handlar den om nystart. Mer än vad nyåret gör. Så har det alltid varit för mig. Det är då man återvänder efter kanske ett par månader isär från klasskompisar eller alla du jobbar eller pluggar med. Förhoppningsvis är man lite taggad att sätta igång igen och alla har lite ny inspiration i kroppen.

Vikten av att komma bort

Jag tror man behöver komma bort för att kunna förändras. Kanske är det därför jag har flyttat så mycket. Förändring är det bästa med livet och något man alltid kan räkna med. Allt förändras hela tiden varken du vill eller ej. Vissa är rädda för den. Vill inte så som ormen byta skinn. Det kan ibland vara obehagligt förstås, särskilt om man känner att man håller på att trilla eller förändras åt ett håll man inte vill gå eller vara på.

Rädslor

Jag är nog ändå räddare för motsatsen och känner mig ängslig när jorden verkar sakta ner eller snurra lite långsammare runt solen. Jag har nog alltid varit lite så. Det är lättare för mig att springa på än att stanna upp och titta på vad och var det är jag står i – eller på.

Skriva poplåtar eller en bok

Kanske är det därför jag alltid också älskat att skriva poplåtar. Jag har en dröm om att en dag skriva en bok, och jag har försökt många gånger men det tar för lång tid och jag känner att jag aldrig blir klar och tappar lusten. Självklart får man dessutom stå ut med att brottas med sina demoner under en längre period och med ett och samma stycke. Demonerna i huvudet som ofta försöker hålla dig tillbaka ner i stagnationen har vi nog alla.

Demoner

En låt däremot kan du – om du har ett bra flöde, knåpa ihop rätt snabbt och sedan spela in och börja på nästa. Kanske är det så att jag känner att jag åstadkommit något (även om många låtar man skrivit och spelat in aldrig når publiken) så känns det ändå som att man kan vända på bladet och gå vidare till nästa. Och jo, självklart dyker demonerna upp där med.

Leva i nuet

Det här med att leva i nuet har alltså inte varit min starkaste gren. Jag har gått alla möjliga meditationskurser och läst allt från Eckhart Tolle till Thich Nhat Hanh och under alla mina år i LA förtvivlat kämpat med detta, men det är svårt för mig.

Rörelse

Jag har dock ännu inte gett upp. Jag försöker ständigt påminna mig om styrkan i att leva här och nu utan att snegla över kullen och undra hur jag kommer dit. En dag kanske även min rastlösa själ kommer till insikt. Den som lever får se som min morfar alltid sa.

Kram på er och tack för att du läste detta. Hoppas det gav dig en tanke eller två.

Sofi ❤️

1 comment / Add your comment below

Lämna ett svar

Till startsidan