Var är vi?

Under alla hjärtansdag var jag i Paris och levde precis som jag brukade när jag en gång bodde där. Jag tog och kände och smakade på det mesta. Satt tête a tête med andra på tunnelbanan och på restauranger, strosade runt och trängdes på museum och barer.

Ännu hade man inte förstått att Corona redan var spritt över Europa.

Jag som många andra saknar denna lite mer bekymmersfria vardagen.

 

Oron

Fast bekymmersfri är man ju aldrig riktigt ändå. Inte jag i alla fall. Alltid är det något jag grubblar och oroar mig över och jag undrar om jag någonsin kommer bli kvitt denna del av mig själv.

Om jag vaknar på morgonen och känner mig helt ok, nästintill glad söker min hjärna febrilt efter någonting att hänga sina orosmoln över. Och så vips kommer jag alltid på något och så fäster jag alla mina krokar i varandra och hänger där i molnet och undrar om det kommer hålla. Ska man leva så? Hur ska jag göra för att bli kvitt detta?

 

Hur gör man?

– Bli kvitt det genom att bli kvitt med dig själv sa en väldigt klok person. Och det låter ju toppen. Hur gör man då? Säkerligen är vägen väldigt olik dit för alla. Man får väl nysta upp vad det är som ständigt tär på en, eller på just dig. Kan vara svårt att sätta fingret på det men efter lite självplågeri kom jag på min stora tyngd och jag tror allt att det är skuld. Så har det nog alltid varit utan att jag riktigt förstått det.

 

Skulden

Skulden smög sig på väldigt tidigt. Jag känner alltid fullt ansvar kring allas illamående. Även den som inte har med mig att göra. På något sätt känns det som den ändå gör det. Den smittar av sig från vem som helst som råkar stå bredvid mig.

När jag började erkänna detta för mig själv och titta på den blev det sakta lite bättre. Även då jag är skyldig till en del så kan det ju inte vara meningen att jag ska bära hela jordens bekymmer på mina axlar.

Så sakta men säkert försöker jag skaka av mig detta. När jag gjort fel ber jag om förlåtelse. Om det inte var mitt fel slutar jag att be om förlåtelse! Det har jag annars gärna gjort. Sen tränar jag på att släppa det. Det kan ta tid ibland men jag är i alla fall medveten.

 

Tålamod

Däremot Corona kan vi ännu inte skaka av oss. Först ska de hitta ett vaccin och på något sätt på så kort tid som möjligt sprida ut detta till hela jordens befolkning. Det kommer nog ta ett tag till. Så ta hand om dig själv. Kanske är detta den bästa tiden du har att vända dig inåt och undersöka vem du är där inne. Lycka till. Kramar, Sofi

Lämna ett svar

Till startsidan